Personalize It

2013-08-29
23:43:00

Shit o så

Jag får panik på kärlek. Inte för att jag hatar det. Inte för att jag saknar det. Inte för att jag älskar det. Och inte för att jag har det.
Men jag får panik på att det finns. På att det förändrar så himla mycket. Det ändrar folk, relationer och sätt att se på varandra. 
Helt plötsligt blir allt annorlunda. Det där smset som du normalt sett skulle svarat henne på 5 sekunder tidigare väntar du med i flera timmar bara för att få till det perfekta svaret och ändå, ändå så får du bara iväg något kort som du senare inser låter som att du går på lågstadiet.
Den där random träffen du hade tackat ja till utan att ens tänka efter bara för att det är så kul o träffa människor måste helt plötsligt planeras som om det vore en raketuppskjutning och era liv hängde på det.

Men visst. Kärlek är kanske det bästa. Att älska är det viktigaste i livet och förmodligen livets mening.
Så visst. Paniken har nog snarare med livet.... ja livet ja.. att göra. Det där hemska man ska uppleva i 50 år till innan det bara är slut och alldeles meningslöst.
Men har man tur, och det har man, så blir det nog fan det bästa man vet. Livet alltså.

Kärleken.. Mja. Jo kanske den också. Den är ju ändå ganska underbar trots allt.
Glöm aldrig bort att älska och vara kär. 
Det kommer inte så många chanser till det :)
2013-08-19
22:44:47

13-08-19

För jag minns hur jag kände att jag litade på dig.
Hur det kändes när jag såg dig och min själ fylldes av ro och en värme jag aldrig känt förut.
Hur hela världen snurrade men kring dig, där va allt stilla lugnt och tyst.
Jag minns hur jag kunde ligga och hålla om dig och tänka att; här, just här vill jag vara resten av mitt liv.
Hur jag kunde få frågan om jag tänkt i termer av "Oss" tidigare och hur jag nästan skämdes över att ha tänkt det sen jag såg dig, sen innan det ens var en möjlighet.

Jag känner fortfarande en alldeles speciell känsla när det låter i min telefon och det är du som hör av dig.
En alldeles verklig och härlig känsla när du ser mig i ögonen och frågar vad jag tänker på och kramar om min hand.
För det är på riktigt.
Det är såhär det känns när allting är så jävla fel att det är rätt.
Livet kommer aldrig vara komplett utan allt det här. Utan känslor och stunder.
Det här är inte på låtsas längre.